lauantaina, joulukuuta 31
Upprörd för första gången
Jag blev så upprörd idag, så jag bestämde mig för att posta här som första person...
Citymarket klockan 14 på nyårsafton. Ja, jag hade en jävligt stor kärra och ja, jag är litet bakfull och ganska trög idag. Vid mjölkdisken höjdes adrenalinnivån i mitt blod för första gången. Jag stod vid min kärra och tittade på filburkar när jag märker att en äldre man står kanske 2 cm bakom mig och stirrar på mig. När jag vände mig om fortsatte han att stirra och trängde sig förbi mig mot filen. Jag hade alltså stått i vägen för honom.
Vid bananhyllan kom så nästa dråpslag. Där står jag och fyller min påse med banan, och en kvinna kör upp sin kärra i jämnhöjd med min. Och så ställer hon sig bakom mig, 2 cm ungefär, och börjar stirra. När jag fyllt min påse och vänt mig ger hon mig dödsblickar och tränger sig förbi. Jag hade stått i vägen.
Men jävlar anamma, snälla människor, om jag står i vägen för er så kan ni väl säga till och be att jag flyttar på mig. Säg "ursäkta, anteeksi" eller "skulle du kunna flytta på dig" eller vad som helst. Men tro inte att jag flyttar på mig bara för att ni tränger er så nära min baksida som möjligt och andas mig i nacken. Nä. Stå inte där och stirra och se irriterade ut, utan att göra minsta lilla ansats för att göra er hörda. Chansen finns att ni får en påse banan i huvudet.
Citymarket klockan 14 på nyårsafton. Ja, jag hade en jävligt stor kärra och ja, jag är litet bakfull och ganska trög idag. Vid mjölkdisken höjdes adrenalinnivån i mitt blod för första gången. Jag stod vid min kärra och tittade på filburkar när jag märker att en äldre man står kanske 2 cm bakom mig och stirrar på mig. När jag vände mig om fortsatte han att stirra och trängde sig förbi mig mot filen. Jag hade alltså stått i vägen för honom.
Vid bananhyllan kom så nästa dråpslag. Där står jag och fyller min påse med banan, och en kvinna kör upp sin kärra i jämnhöjd med min. Och så ställer hon sig bakom mig, 2 cm ungefär, och börjar stirra. När jag fyllt min påse och vänt mig ger hon mig dödsblickar och tränger sig förbi. Jag hade stått i vägen.
Men jävlar anamma, snälla människor, om jag står i vägen för er så kan ni väl säga till och be att jag flyttar på mig. Säg "ursäkta, anteeksi" eller "skulle du kunna flytta på dig" eller vad som helst. Men tro inte att jag flyttar på mig bara för att ni tränger er så nära min baksida som möjligt och andas mig i nacken. Nä. Stå inte där och stirra och se irriterade ut, utan att göra minsta lilla ansats för att göra er hörda. Chansen finns att ni får en påse banan i huvudet.
